ishbadiddle.net

Jag ska åka och hälsa på min farmor i norrland och det är en väldigt lång restid till norrland och det är ganska långtråkigt att sitta på bussen så länge så jag har varit och köpt några böcker som jag tänkte läsa på vägen. Jag hittade en väldigt intressant bok om första hjälpen som jag tyckte verkade bra och framför allt så är det ju väldigt bra att kunna om det skulle hända en olycka. Sen köpte jag några romaner också för jag tycker om att läsa böcker. Jag behöver ju något att läsa när jag är i norrland också för där händer det ju inte så mycket och det kan lätt bli långtråkigt om man inte har något att göra på dagarna. Det finns ju inget internet dör uppe heller så jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig. Men det är väldigt lugnt och skönt i alla fall.

Nu är det på det viset att jag hade planerat att gå ut och springa ikväll med en kompis eftersom jag har börjat motionera på sista tiden och det är ju en bra ide tycker jag eftersom det var länge sedan jag fick lite motion eller tränade regelbundet men hur som helst så är de så att jag misstänker att jag kanske har fått urinvägsinfektion för jag springer nämligen på toaletten hela tiden och jag har lite ont i magen också. Jag får nog ställa in mitt motionspass ikväll eftersom jag inte kan hålla mig särskilt länge innan jag måste gå på toaletten och dessutom så kanske det inte är så bra att anstränga sig när man har en infektion i kroppen. Om jag ska vara helt ärlig så var jag inte särskilt sugen på att gå ut och springa i alla fall för det är inte så bra väder ute heller.

Jag tänkt mycket på plastikkirurgi på senare tid. Varför jag inte riktigt om jag ska vara helt ärlig. Det bara är så av någon outgrundlig anledning. Kanske känner jag omedvetet att jag behöver eller vill göra ett ingrepp, förbättra något, utan att jag formulerat tanken för mig själv fullt ut och klätt den i ord. Det lutar nästan åt det faktiskt. Men varför? Jag tycker ju inte egentligen att jag behöver fixa till något. Kanske skulle midjan kunna bli något smalare och så men den saken skulle jag lätt kunna fixa på en månad eller två genom att träna några gånger och äta lite nyttigare. Men ändå dyker tanken upp där titt som tätt. Jag kan lite på det ämnet ytterst osökt; medan jag tänker på något helt annat, när jag sitter och pratat med någon i ett annat ämne. Hm, jag får ta och forska mer i det här tror jag.

Jag funderar starkt på att börja banta nu för jag har nog gått upp ganska mycket i vikt de senaste åren men jag vågar inte riktigt väga mig så jag vet inte exakt hur mycket jag har gått upp. Det är dags att komma igång med min fettförbränning i alla fall den saken är säker. Det är inte roligt att banta men det är något man är tvunget att gå igenom om man vill gå ner i vikt och det går inte att komma ifrån. Fast om man tränar väldigt, väldigt mycket så kanske man kan komma undan med att inte banta. Jag undrar hur mycket jag skulle behöva träna för att kunna äta precis som jag gör nu samtidigt som jag går ner i vikt. Det är ju mycket effektivare att dra ner på maten istället för att träna men det allra bästa är ju en kombination av att äta nyttigt och röra sig mycket.

Jag har börjat träna styrketräning och jag hr tränat i några månader nu och när jag tränar så tränar jag väldigt hårt och det har gett resultat måste jag säga för jag känner mig mycket starkare nu och man känner sig mycket lättar i kroppen. Det är en kombination av att bli starkare i benen och att jag har gått ner några kilo i vikt också. Det känns väldigt bra att känna sig så lätt. Jag förstår inte hur det måste kännas att vara gammal, svag och överviktig och knappt kunna orka gå. Många överviktiga orkar inte bära upp sin egen vikt och sen så är det ju så att man kan drabbas av benskörhet om man inte stärker sitt skelett genom att styrketräna regelbundet. Jag tycker att det är roligt att träna och jag försöker även att äta så nyttigt som möjligt även om det slinker ner en pizza ibland.

Nu är jag lite orolig för jag provade min mammas glasögon idag och till min stora förvåning och fasa så upptäckte jag att jag såg mycket bättre med glasögon på mig och det var ju lite chockerande. Det är sånt man inte märker eftersom man inte har någonting att jämföra med innan man sätter på sig ett par glasögon och märker hur mycket detaljer man har missat på grund av att man är närsynt. Jag som har funderat på att börja övningsköra också för jag vill gärna ha ett körkort men nu måste jag skaffa glasögon för annars så får jag inte köra bil. Jag hoppas att det finns några snygga glasögon som jag kan ha på mig då. Jag hoppas att det inte är ögonsjukdomen gula fläcken som min mormor har i alla fall men då borde det väl inte hjälpa med glasögon, inte vet jag. Det känns ju inte så troligt.